8 skottkärror med skit
Några helger sedan när vi var ute och leka med flickorna tog jag äntligen och städade gården. Egentligen fanns det en a4 lång lista på viktigare saker men för tillfället känns det som om att det är vikigare att få en sak ur världen än att ligga på sängbottnet och tycka synd om mig själv. Jag har skjutit på att kratta gården för att jag visse att det skulle bli tungt. Inte fysiskt utan psykiskt. Att kärra bort alla löv, kvistar, äpplen och minnen. Att se på kaoset som bara lämnades på hösten. Den rostiga hammaren på terassbordet, det utdragna måttbandet, läskburkarna, spikarna, plankorna, den mössätna pressun, handskarna ja allt. En dag tog han paus i remonten, men fortsatte aldrig. Ungefär så har vår gård sett ut hela vintern under snön. Det senaste halvåret har nog varit det tyngsta i mitt liv. Jag har fått en liten livsglädje tillbaka och den uppskattningen jag inte fått de senaste fem åren. Samtidigt har jag känt mig mer övergiven än någonsin. Jag har fått hjälp av ovän...